JÄVLA ÄCKEL-CP-FITT-SKOLA.
Min skola är störd. Halmstad är för litet. Känns som Gossipgirl typ. Folk snackar som om vi vore skandal-kändisar eller något. Asså åh.

Dålig dag.
Var på sånt där krematorie eller vad det heter, där man bränner döda. Vi skulle dit med konfan, så ah.
Trodde inte det skulle bli så jobbigt, men om det blev! Min morfar gick bort för.. 3 år sedan eller något. Allt bara slog tillbaka där inne idag, stod och kramade Linn oh bara grät. Vi orkade inte fortsätta rundturen så satte oss utanför istället.

Det är bara det att saknaden liksom gör ont ibland. Att veta att det är för sent, allt man kunde gjort annorlunda ligger och trycker där bak i huvudet. Man önskar att det gick att vrida tillbaka tiden, så man kunde rätta till alla fel. Men det är för sent nu och jag får ingen andra chans. Det blev som det blev och det är bara att acceptera. Min morfar var världens bästa och det kan ingen någonsin ta ifrån honom. Jag kommer alltid minnas honom som den han var. Det jobbiga är bara att veta att jag aldrig kommer träffa honom igen, i detta livet. Jag tror på en andra chans, efter döden. För jag klarar inte av tanken att alla mina misstag aldrig kommer gå att rätta till. Så det jag tror på är ett liv, på samma jord där alla får en chans att göra om - där de lärt sig av misstagen de gjort förut. Många skrattar när jag berättar det här, men jag försöker ofta filosofera om det här. Jag vill komma på någon rimlig förklaring till alla mina deja vu's.. Och dessutom fortsätta ha ett hopp om att det alltid kommer en andra chans. För jag ska träffa min morfar igen, någon gång.
Men just nu är saknaden stor. Och tanken på att få träffa honom igen gör mig hoppfull och glad, jag vill få en chans att berätta hur mycket han betyder för mig och mitt liv. Han var en trygg punkt, en styrka i min familjs och släkts tillvaro. Efter honom lämnades ett tomt hål som aldrig riktigt kommer fyllas igen. Men vi är en fin släkt som fixar det här tillsammans ändå.

Det enda alla människor vet säkert är att alla dör någon gång.

Älskad - saknad.
Det är med en stor sorg och klump i magen jag accepterar det faktum att du är borta. Och jag kommer leva vidare för dig, jag vet att du finns med mig vart jag än tar vägen i världen. Jag kommer alltid älska dig.
Och morfar.. jag saknar dig, så det gör ont.