Tänkte fortsätta skriva lite om mig själv. Får se vad detta inlägget svävar in på, det märker vi väl hehe.

Om jag skulle beskriva mig själv, så skulle jag nog säga att jag är en oblyg tjej, som har nära till skratt och vågar stå på sig. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker. Däremot har jag lärt mig att tagga ner när det kommer till diskussioner. Förr kunde jag hålla på tills jag fick rätt, eller min vilja igenom. Men det irriterade många, så jag har taggat ner och nu tänker jag ofta att jag vet ju själv om jag har rätt. Vad spelar det för roll om en enda person inte håller med? Jag kommer inte precis förändra världen bara för att jag försöker övertala henne om något som resulterar i att vi tjafsar. Så ah. Jag anpassar mig enkelt. Ibland blir folk nästan rädda av hur utåt jag kan vara, till exempel personal i affärer och så. De skrattar lite nervöst när jag börjar samtala med dom helt random heh..

 Bästavän & jag.

Även om jag inte är särskilt blyg så har jag ändå jättesvårt för att göra saker själv. Jag går inte ens till skolan själv, aldrig. Jag går nästan aldrig på stan själv, inte ens en liten stund. Så fort jag inte har någon med mig så blir jag osäker, inte blyg, men osäker. Förr, när jag var yngre blev jag blyg då. Men jag har lärt mig att skratta bort de allra flesta situationer som jag skulle kunna sätta mig i, genom det har jag blivit säkrare. Man skulle väl kunna kalla mig ett flockdjur haha, jag hatar att vara ensam.

En annan sämre egenskap jag har är att jag inte har koll på någonting. Jag bara flyter med. Har haft samma schema i skolan sedan skolstarten i augusti förra året, men har fortfarande inte lärt mig det. Jag har inget kontrollbehov om man säger så, det mesta ordnar sig brukar jag tänka. Finns alltid någon som vet. Och då kommer vi till min sämsta egenskap - för mig själv iaf -. Det är att när jag väl har koll på något, när något är planerat. Om det då ändras, så kan jag totalt tappa lusten att faktiskt göra det. Till exempel om man ska åka iväg någonstans en viss tid, och tiden ändras, jag kanske måste ta med något jag inte trodde jag skulle behöva ta med. Då bara brister allt, jag kan ha sett fram mot det hur länge som helst, men då vill jag inte längre. Skitkonstigt, men så är det.

 Lerkriiig!

Min bästa egenskap... Det är så svårt att säga själv haha. Men jag tror det är att jag inte skäms. Jag vågar vara mig själv och försöker att inte förändras vem jag än är med. Det är ju nästan omöjligt, men jag försöker åtminstone. För jag hatar när andra förändras negativt, bara för att någon ny person kommer in i bilden liksom. Med att jag inte skäms hör väl även det här att jag kan skratta bort så mycket med. Det blir så enkelt då, folk får en annan bild av en om man skrattar istället för att bli sur eller skämmas massa. Och jag är stolt över den jag är, både utsidan och insidan. För jag är som jag är. Jag föddes såhär, det går inte att ändra direkt. Jag tror att alla är menade att bli på ett speciellt sätt, det här är jag. Jag var menad att bli såhär och då är det bra. Jag duger, det gör alla. Alla duger för någon, det är det som är viktigt tycker jag. Ingen kan vara tillräckligt för alla, men tillräckligt kan alla vara för någon.

Det här var lite om hur jag är haha, fail om inte mina vänner håller med nu. Men detta är min bild av mig själv iafl :D