Jag antar att allt man går igenom innehåller olika stadier, faser. Ni vet, typ förnekelse, ilska, sorg, acceptans osv. Det finns väl något sätt att hantera varje fas också. En del behöver man vänner för att klara av, men ibland måste man göra vissa saker på egen hand.
Jag är inte bra på det, de slutar alltid med att jag pratar med någon om det mesta. Det fanns en tid i mitt liv, den svåraste någonsin, den höll jag länge inom mig. Men aldrig något annat. Därför har jag så svårt att komma vidare från vissa saker. Till och med den enklaste motgången kan vara svår för mig att hantera, just för att jag inte vet hur jag ska göra på egen hand. När jag sätter mig ner och tänker igenom saker så svävar jag lätt in på annat. Till sist sitter jag där och tänker på saker jag inte borde, ibland jobbiga saker. Men det spelar ingen roll, för hur som helst kommer jag ingen vart då. En del av den där jobbiga tiden sitter kvar, för jag hanterade det fel då. Självklart klarar jag mig, det gör jag alltid. Jag kan klara vad som helst, det är bara lite jobbigt ibland.

För hur rättar man till misstag man redan gjort?

Nothing can bring me down.


I'm gonna cry a river
build a bridge
and get over it.